Så kan Uppstigande sluttning användas i en mening
- Stugan låg på en sluttning, där storsten vid storsten kullrade sig under ett slitet, gulbrunt, knastrande täcke av mossa.
- — Du borde afvisat ett uppstigande tycke för mig, och jag gör mig aldrig till din medbrottsling !
- – Den gör det inte i varje sluttning eller backe, men det är svårt att läsa av var faran finns, säger Mattias.
- Intet öga var torrt omkring honom, hans egna voro så fyllda med sorgens uppstigande dimma, att han inte såg någonting.
- Där betar elefanterna i en sluttning.
- Vår väg bar ned i sakta sluttning mot den gröna dalen.
- Så gå vi igen, tysta som andar genom de långa bärgpassen och bestiga till sist med flämtande bröst Gräsbärgets östra sluttning.
- Från öppningen, som är stensatt med gatsten, leder en grusgång i sluttning ner mot en trappa.
- Därefter satte han sig åter på sin kamp och red, följd av tre eller fyra unga karlar, även till häst, ur lägret nedför höjdens sluttning.
- Döbelnsgatan är den tysta och mörkt beskuggade gata, som i sakta sluttning följer västra sidan av Johannes ' kyrkogård.
- Han kände sig gå i medvind, på en sluttning, och han andades lätt ; men han såg icke sin kurs.
- Han sprang med god fart utför en lång sluttning.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
